Visa rutor

Futurasamtal#5: om markanvändning, biologisk mångfald och klimatförändringar– ur ett skånskt perspektiv

fält med traktor

Under året har globala rapporter pekat ut jordbruket som en starkt bidragande orsak till både minskad biologisk mångfald och klimatförändringar. Gäller detta även för svenskt jordbruk? Och vad kan man i så fall göra åt det? Intresset var stort när LU Futura, tillsammans med samverkansinitiativet LU Land och universitetets klimatcentrum, CEC, bjöd till Futurasamtal. I publiken satt skånska markägare, beslutsfattare och andra sakkunniga.

Markku Rummukainen, medlem i LU Futura och professor i klimatologi, inledde samtalet med att presentera det grundläggande problemet:
– Vi brukar redan idag 70 procent av den isfria jordytan och mycket av användningen sker på ett ohållbart sätt, slog han fast.

Klimatförändringarna och ohållbar exploatering av mark och vatten har lett till att mellan 0,5 och 1 miljon av jordens 8 miljoner arter riskerar att utrotas. Det i sin tur bidrar till att ekosystemtjänsterna – det vill säga all den användning människan har av naturen och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet – urholkas.

Dessutom finns ett stort problem med matsvinn; minst 25 procent av den mat som produceras idag går till spillo.

Henrik Smith, professor vid Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) och expert på biologisk mångfald, satte de globala rapporterna i ett regionalt perspektiv.
– Man tror ofta att utdöendet av arter kommer att ske någon annanstans. Så är det inte. Vi påverkas här och nu, sa han och visade bilder på hur antalet fåglar i jordbrukslandskap har minskat dramatiskt sedan 1990-talet.

Henrik Smith pekade också på den potentiella konflikt som finns mellan att motverka klimatförändringar och bevarandet av arter.  Klimatförändringarna kan innebära krav på ökad inhemsk produktion, och en intensifiering av jordbruket kan i sin tur leda till minskad biologisk mångfald.

Lösningen, menade han, bör ligga i ekologisk intensifiering, det vill säga att man tar hänsyn till och använder sig av den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster den kan bidra med när man brukar jorden.

Se Henrik Smiths presentation

Linda-Maria Dimitrova Mårtensson, docent i odlingssystemsekologi vid SLU, forskar bland annat om perenna grödor. Hon berättade om hennes och andra forskares försök att odla den veteliknande sädesarten Kernza.

En vinst med satsningen på perenna grödor är att de minskar jordbrukets klimatpåverkan. De har också en positiv inverkan på jordens bördighet.

Se Linda-Maria Dimitrova Mårtenssons presentation

Inbjuden talare vid dialogmötet var även jordbrukaren Lena Åsheim, ledamot i LRFs riksförbundsstyrelse och ordförande i SLF, Stiftelsen Lantbruksforskning.

Hon framhöll att Sveriges bönder som regel är mycket bra på att producera hållbart och tyckte att den debatt om ”bondeskam” som uppstod när de internationella rapporterna om markanvändning släpptes var olycklig och missvisande. (Se Jordbruksverkets generaldirektör i SVD.)
– Vi vill öka den svenska produktionen och det rejält, på ett bra och hållbart sätt, sa hon.

Hon såg positivt på forskning om nya hållbara grödor men efterlyste en större förståelse för böndernas villkor och deras behov av lönsamhet. Hon hade gärna hört fler röster av beteendevetare och ekonomer i debatten om hållbart jordbruk.   

Se Lena Åsheims presentation

Efter presentationerna följde en paneldiskussion med publikfrågor.

Se här

november 22, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Framtidsveckan 14–20 okt 2019

Vilken vecka!

Första framtidsveckan för Lunds universitet har just passerat. Den 14–20 oktober kunde allmänhet och universitetsfolk välja i ett digert program där forskare och inbjudna gäster diskuterade viktiga framtidsfrågor. Temat för årets vecka var omställningar – Vilka måste vi göra? Vilka vill vi göra? Och vilka vill vi helst slippa vara med om?

LU Futuras Martin Hansen ställer en framtidsfråga till invigningsdagens forskarpanel

Föreläsningar och paneldebatter avlöste varandra i Lund, Helsingborg och Malmö. Skissernas museum, Historiska museet, Botaniska trädgården och Vattenhallen bjöd in till visningar och program. För den som inte kunde komma eller inte fick plats i de fullbokade arrangemangen – eller som för den delen vill se och höra något igen – filmades ett antal evenemang (länk kommer här snart).

Vad har vi då lärt oss av årets Framtidsvecka? Det var naturligtvis omöjligt att gå på alla arrangemang. Men det blev tydligt att frågor om klimatomställningar, artificiell intelligens och  antibiotikaresistens drog till sig ett stort publikintresse liksom seminariet om framtidens arbetsliv med fokus på att arbeta betydligt högre upp i åldrarna. Den som lyssnade på Ljudmiljöcentrums föreläsning om ljuddesign som gör det möjligt för blinda idrottare att springa utan ledsagare fick inblickar i hur framtida rum kan skapas. Och den som undrade över vad som doldes under rubriken ”Framtidens lärande – det porösa universitetet” fick hjälp av tre enastående operaimprovisatörer och en fenomenal pianist i att fundera över vad improvisation kan innebära för en lärandeprocess.

Operaimprovisatörerna sjunger om framtidens lärande vid universitetet

Under måndagseftermiddagen handlade två intressanta och välbesökta seminarier om vem som kommer att bestämma i framtiden. På Palaestra hölls ett seminarium om artificiell intelligens, där en rad forskare från olika discipliner, samtliga knutna till det mycket aktiva AI-nätverket vid Lunds Universitet, beskrev robotiseringens och automatiseringens betydelser för deras respektive områden. Kommer våra framtida politiker och opinionsbildare att vara robotar och vad innebär detta för demokratin? Vilka möjligheter, faror och omställningar finns när det gäller användandet av AI inom vården?

Ginna Lindberg pratade om Trumps USA under måndagseftermiddagens panel om globala maktförskjutningar

Det andra större måndagsseminariet ägde rum i Edens hörsal och handlade om global politik och maktförskjutningar. Forskare och experter på olika länder och världsregioner – USA, Ryssland, Mellanöstern, Kina och EU – bidrog med insikter och funderingar om vart världen är på väg. Hoppfullheten lyste med sin frånvaro, men vissa panellister var dystrare än andra. Särskilt mörka bilder gavs av Ekots utrikeschef Ginna Lindberg, som talade om Trumps USA, och av lundahistorikern Klas-Göran Karlsson, som pratade om Putins Ryssland. Vi som besökte detta seminarium, bland oss glädjande nog väldigt många studenter, gick därifrån lite oroligare men också mycket klokare.

Under fredagslunchen samtalade historikern Björn Lundberg med idéhistorikern Thomas Kaiserfeld och ekonomhistorikern Astrid Kander på Stadsbiblioteket. Temat var ”Historiska omställningar” och samtalet (som kan lyssnas på i efterhand i podden HT-samtal) kom att kretsa kring industriella revolutionen och tekniska, ekonomiska och framför allt energirelaterade omställningar i det förflutna. Vilka lärdomar kan utvinnas av dem? Kanske bland annat att ”medvindsförändringar” är lätta att genomföra medan ”motvindsförändringar” kräver uppoffringar. Att avstå med utgångspunkt från en hög standard är svårt nog, men hur kan vi kräva att andra, fattiga, människor ska avstå från en utveckling som vi i västvärlden redan har haft? Och med tanke på samtidens dystra framtidsförutsägelser, finns det ett behov av att återerövra framtiden, ”reclaim the future”?

Per Svensson modererade invigningsdagens panel på temat “Omställningar”

Detta är bara några nedslag i allt spännande som erbjöds under Framtidsveckan. Veckan invigdes av rektor Torbjörn von Schantz och LU Futuras Marie Cronqvist, och följdes av ett panelsamtal på temat Omställningar ledd av Per Svensson, politisk redaktör på DN. Panelen vände och vred på frågor som om det är möjligt för forskningen att ta fram rationella underlag för nödvändiga omställningar och om forskarens roll i förhållande till politiken. Trots att framtiden alltid måste vara oviss menade paneldeltagarna att underlag går att leverera och måste levereras från forskare till beslutfattare.

Hanna Voog ledde avslutningsdagens paneldiskussioner

Framtidsveckan avrundades på fredagseftermiddagen med annat panelsamtal. Under ledning av Hanna Voog, bibliotekarie och komiker, ställdes frågan om det ens är möjligt att förutspå framtiden. Filmklipp från den legendariske och nyligen bortgångne Bengt Feldreichs program År 2000 – människan i morgondagens värld från 1969 bildade utgångspunkt för diskussionen. Avslutningsvis ställdes frågor insamlade från tidigare arrangemang under veckan och från den närvarande publiken till Futurateamets medlemmar – ett slags Fråga Lund i skepnad av Fråga Futura. Det kom att handla om huruvida det var bättre förr, om hur energi- och vattenförsörjning ska klaras, om hur gamla människor kan bli, om forskningens blinda fläckar eller om hur man ska berätta om klimatförändringar så att människor förstår.

En reflexion som kan göras om budskapen från Framtidsveckan i sin helhet är att trots många och svåra problem att lösa och stundtals dystra framtidsperspektiv fanns en tilltro hos forskarna om lösningar och möjligheter. Några enkla utvägar skisserades inte. Förändringar och omställningar krävs av oss alla och den mänskliga förmågan till anpassning kommer att sättas på prov. Men som det stod i programbladet för Framtidsveckan 2019: Omställningar är det möjligas konst!

Vi i LU Futura vill ge en särskild guldstjärna till Louise Pierce, Cecilia Schubert och deras skickliga team på Sektionen Kommunikation, som samordnade alla aktiviteter under Framtidsveckan!

oktober 28, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Rekordstort intresse för föreläsningsserien om framtidens arbetsliv

Digitaliseringen gör – tvärtemot vad som sägs – inte arbetsmarknaden mer polariserad. Och ett livslångt lärande måste bli verklighet – med bibehållen inkomst under studieperioderna. Det var några budskap som publiken fick med sig hem efter LU Futuras inledande föreläsning i föreläsningsserien Framtidens arbetsliv. Första tillfället handlade om digitaliseringen av arbetslivet och i publiken satt framför allt chefer, fackliga företrädare, HR-personal, forskare och andra som av olika anledningar ville framtidsspana.

Först ut att tala var professorn i datavetenskap Per Runesson som nämnde tre kardinalfel som är gemensamma för många digitaliseringsprojekt som misslyckas; att man lägger fokus på It-systemen istället för på arbetet och organisationen, att det införs stordrifts- och standardlösningar som inte är anpassade till användaren och att alltför många arbetsuppgifter läggs på sällananvändare, vilket leder till stress och ineffektivitet istället för tvärtom.

– Vi lägger på massor med små arbetsuppgifter på många personer vilket blir en distraktion som vi kanske inte märker förrän personen har gått in i väggen, säger han. Dessutom kommer vi att tappa den administrativa professionen om vi inte stoppar detta.

Susanne Ackum nationalekonom och verksam vid tankesmedjan Fores talade om hur vi kan bejaka och underlätta för den strukturomvandling som digitaliseringen innebär.
Hon påpekade att forskning och beprövad erfarenhet talar för att det tar 30-40 år att anpassa sig till stora nya teknikskiften. Varför just 30-40 år, frågade hon sig själv. Och hon satt även inne på svaret:

– Jo, för då har de gamla cheferna bytts ut!

En skillnad på dagens strukturomvandling jämfört med tidigare strukturomvandlingar är att en universitetsutbildning inte längre innebär en försäkring för att arbetstagaren kommer att ha en lyckosam karriär.

– Det krävs ett livslångt lärande, på riktigt, underströk hon. Och vi måste rigga våra system för detta. Bland annat krävs att man måste kunna räkna med en inkomst även under omställningsperioden.

Det måste också bli lättare att vidareutbilda sig:

– Det ska inte behöva ta flera år. Universiteten måste bli bättre på att ge kortare kurser och fånga upp vad näringslivet behöver.

En annan föreläsare, sociologiprofessorn Mikael Tåhlin från Stockholms universitet, talade om hur jobbstrukturen förändrats i Sverige. Han slog hål på en myt, nämligen att vi går mot en mer polariserad arbetsmarknad med kvalificerade respektive okvalificerade jobb.

– Man brukar säga att mellanskiktet på arbetsmarknaden kommer att försvinna, sa han. Men då har man bara tittat på vilka lönenivåer som arbetstagarna har, inte på hur kvalificerade arbetena är.

Polariseringsmyten tar alltså inte hänsyn könslönegapet, det vill säga att traditionellt kvinnliga yrken har lägre lön än de traditionellt manliga. Och digitaliseringen för med sig att alltfler män arbetar inom den traditionellt kvinnliga omsorgssektorn.

-För att underlätta för den strukturomvandling som digitaliseringen innebär är det ett viktigt budskap att dessa yrken är mer utvecklande och kvalificerade än vad lönen visar, säger Mikael Thålin. Inget är vunnet med att tala om polarisering. Då indikerar man att det är riktigt dåliga jobba som männen är på väg till.

Sist ut bland talarna var Samuel Engblom, samhällspolitisk chef vid TCO. Han ville tona ner diskursen om de snabba förändringarna på arbetsmarknaden och istället betona att mycket faktiskt är sig likt vad gäller anställningsformerna. Visstidsanställningar har inte blivit vanligare, visade han. Däremot har de ändrat form något.

-Om vi ska tala om en GIG-ekonomi* så upprätthålls den framför allt av kvinnor inom serviceyrken och hemtjänst, säger han och fortsätter:

-Fortfarande är tillsvidareanställning på heltid den dominerande formen för anlitande av arbetskraft. Varför det förhåller sig på det viset skulle jag vilja se forskning om.

Föreläsningen Digitalisering av arbetslivet – utmaningar och möjligheter var den första i tankesmedjan LU Futuras föreläsningsserie om framtidens arbetsliv. Övriga två föreläsningar äger rum den 16 oktober respektive 6 november och går under rubrikerna Längre arbetsliv – för vem och på vilka villkor? Samt Språk och kommunikation i framtidens arbetsliv

*Gig-ekonomi: ett begrepp som hänvisar till att fasta anställningar ersätts av tillfälliga ”gig”, eller frilansande.

oktober 11, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Futurasamtal#4: Vad vinner vi på att införa språktest för medborgarskap?

Den frågan vändes det ut och in på vid ett LU Futura-samtal i slutet av augusti. I publiken satt forskare, språklärare, politiker och intresserad allmänhet för att diskutera vad högre krav på medborgarskap kan leda till.

Se Futurasamtalet i sin helhet

Tre inbjudna talare inledde samtalet ned korta föredrag om sin forskning kring ämnet.

Först ut var Kenneth Hyltenstam, professor emeritus i tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet. Efter genomgång av andras och egen forskning på området framgick att varken piska eller morot gjorde nämnvärd skillnad i hur snabbt man lär sig ett nytt språk. Däremot finns politiska poänger att vinna på att ställa krav på språktest.

– Tre av fyra svenskar är positiva till språktest, säger Kenneth Hyltenstam. 

Nästa talare var Anna Tegunimataka, ekonomhistoriker från Lund som jämförde Sveriges mer liberala lagstiftning med den mer hårdare och mer kravfyllda danska. Hon besvarade i sitt föredrag frågan om vilka som blir medborgare i Danmark respektive Sverige samt vad ett medborgarskap har för effekt för den enskilde på arbetsmarknaden. 

Sammanfattningsvis kan sägas att det finns stora skillnader mellan de båda länderna i hur många och vilka som blir medborgare. Men när det kommer till frågan om effekter av medborgarskapet på arbetsmarknaden finns inga skillnader. 

– Man hade kunnat förvänta sig att danskarnas högre krav på medborgarskap skulle innebära en större skjuts in på arbetsmarknaden i Danmark än i Sverige. Men någon sådan skillnad fann vi inte, säger Anna Tegunimataka. Däremot noterade vi att i båda länderna fick invandrare från Asien och Afrika, en skjuts i inkomstutvecklingen efter de att de fått medborgarskap.

 Från Malmö universitet kom Christian Fernandez, statsvetare som forskar om medborgarskap och mångkulturalism. Han menar att det faktum att Sverige nu talar om att införa språktest för medborgarskap är en del av en större utveckling som tog fart i slutet av 90-talet. Holland var först ut men sedan följde flera länder i rask takt.

– Frågan är kanske Sverige har varit så sent med att haka på, säger Christian Fernandez, som menar att den rådande uppfattningen i Sverige har länge varit att integration funkar bäst när den är frivillig och flexibel.

 

 

september 9, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

LU Futura i Oxford

Oxford

Det är inte helt enkelt att avgöra vad som är en universitetsanknuten akademisk tankesmedja. Som vi har skrivit tidigare på bloggen ägnar en sådan sig inte åt den politiska opinionsbildning som vanligtvis tillskrivs tankesmedjor, men vi är fortfarande intresserade av att påverka det omkringliggande samhället. LU Futura är inget forskningsprojekt, men vi är intresserade av den allra senaste kunskapen och utvecklingen. Inte heller är vi en styr- eller ledningsgrupp, men vi är intresserade av att samverka och förankra vårt arbete i verksamheten. Lägg också till att vi är intresserade av framtiden, ett område som nästan per definition omfattar hög osäkerhet, och uppgiften att hitta sin roll blir uppenbart svår. Men LU Futura skyggar inte undan från en utmaning, så under några dagar i mars reste hela tankesmedjan till det vackra Oxford för att se hur andra ledande universitet arbetar med framtidsfrågor och för att lära oss av våra systerorganisationer vid University of Oxford.

En akademisk tankesmedja som fokuserar på framtiden är något sällsynt men det finns flera framstående centra och institut på temat som är mer eller mindre integrerade i en universitetsstruktur. Vid Oxfords universitet besökte vi tre organisationer som allihopa arbetade med framtidsfrågor: Först träffade vi The Oxford Research Centre in the Humanities (TORCH), en fakultetsövergripande verksamhet inom den humanistiska fakulteten som tjänar till att fungera som ett verktyg för samverkan bland de många olika inriktningar och forskningsprojekt i fakultetsstrukturen som kombinerar framtidsfrågor med humaniora. Även om deras perspektiv är begränsat till humaniora går det att se mycket av vad vi strävar efter i deras roll som medlare och facilitator av framtidsforskning. Därefter besökte vi Future of Humanity Institute (FHI), ett institut med ett stort fokus på att utforska konsekvenserna av dagens teknik och forskning, och deras bäring på framtiden. De inspirerade med sin stora öppenhet inför att sammanfoga olika discipliner under ett tak och på så sätt få både den vassaste spets och största möjliga kompetens. Det tredje och sista besöket var hos Oxford Martin School, en plattform som specialiserar sig på att inrätta och stötta tvärdisciplinära forskningsgrupper som inte faller inom den vanliga sfären för forskning. På många sätt liknade de vårt eget Pufendorfinstitut (om än med en mycket större budget) och lärde oss om vikten av att samverka väl med sitt universitet.

Det finns alltså en myriad av olika profiler och inriktningar, men vi kan alla sitta lugnt ned i båten för LU Futura är inte sämre än att vi kan plocka russinen ur kakan. Vad som följer är tre övergripande lärdomar som vi tar med oss från Oxford:

  • Alla framgångsrika, akademiska organisationer som tar sig an framtiden måste vara sitt universitet nära, ända ut i kapillärerna. Detta kunde inte vara mera sant för en tankesmedja som har mindre med att koordinera enskilda forskningsgrupper att göra och mera med att producera idéer och sammanlänka initiativ. Det är fullständigt nödvändigt att förstå att allting sker på universitetet och många gånger finns forskningen, idéerna och personerna redan där – vi har bara inte medel eller förmåga att se dem. Den insikten leder oss in på nästa lärdom.
  • En akademisk tankesmedja har alla möjligheter att fylla ett tomrum. Om universitetet är ett rum redan fyllt till bredden med idéer och initiativ om framtiden kan LU Futura vara de som öppnar upp dörren in till förverkligande. TORCH och Oxford Martin School har insett vad det betyder att främja oortodoxa sammanslutningar över fakultetsgränserna såväl som att våga tillåta finansiering och stöd utanför de vanliga strukturerna. Inte längre tyngda av att tvinga in ett projekt i ett etablerat ramverk och med förtroende för att LU Futura bistår med ett klimat karaktäriserat av högt i tak och stöd kommer vi att utforska frågeställningar som tidigare bara var drömmar.
  • Slutligen så visade Oxford att LU Futura är något nytt och kan bli världsunikt, för vi har minst två förutsättningar som ingen av de tidigare nämnda organisationerna har: vi är inte begränsade till en fakultet eller ett område av framtiden och vi har fria tyglar att införliva både utbildning och verksamhet i vårt uppdrag. LU Futura har alla förutsättningar att utforska även mera lokala frågor som berör universitetet och bidra till att flytta in ett framtidsperspektiv i allt från vad det innebär att undervisa för framtiden till hur universitetet kan organiseras för att främja bättre och starkare utbyten.

Det här är bara tre intressanta tankar som vi tog med oss från Oxford. Utöver lärdomar hade vi också en god möjlighet att lära känna varandra bättre och nu mer än någonsin ser vi fram emot att fortsätta arbetet med att utveckla en tankesmedja värdig samhället, Lunds universitet och framtiden.

/Martin Hansen, studeranderepresentant i LU Futura
     

(En närmare presentation av Martin finns här.)

april 3, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Futurasamtal #2 och #3. Rundabordssamtal om klimatfrågan

Under våren anordnades Futurasamtal om klimat med två olika tidningsredaktioner – Dagens Nyheter och Sydsvenska dagbladet. Nedan ett referat från första tillfället, den 7 mars på DN-redaktionen.

Häromdagen anordnade vi ett rundabordssamtal om klimat tillsammans med ett 25-tal journalister, ledarskribenter och nyhetsredaktörer. I grunden låg tanken om att klimatfrågan borde integreras i all journalistik; från vetenskapssidorna till ekonomi-, nyhets-, sport-, kultur- och ledarsidorna.

Idén till samtalet väcktes när vi presenterade LU Futura för Lunds universitets kulturråd där Per Svensson från DNs ledarredaktion är en av deltagarna.

Från Lunds universitet deltog sex forskare. Bland dessa Johannes Stripple från LU Futura som dessutom fungerade som samtalsledare.

Så här lade samtalet upp:
Markku Rummukainen, professor i klimatologi, och deltagare LU Futura inledde med att tala om den övergripande problemsituationen. Hur ser klimatförändringarna ut? Vad kan klimatmodellerna förutspå och hur ser olika framtidsscenarier ut? Och hur ser arbetet ut i FNs klimatpanel, där Markku Rummukainen själv deltar.   

Därefter ledde Lars J Nilsson, professor i miljö- och energisystem, in samtalet på hur lösningarna kan se ut och vilka systemförändringar som behövs. Att vi måste sluta använda fossila bränslen råder det inget tvivel om, frågan är hur omställningen ska gå till. Lars J Nilsson påpekade att vi lyckats göra stora förändringar tidigare och att det inte fanns någon anledning att tro att vi inte skulle göra det igen. Han pekade på införandet av kärnkraft och fjärrvärme, enorma investeringar och systemförändringar som man lyckades genomföra under en period av tio år. 

Livsmedelsindustrin är också en viktig del av lösningen menade samtliga forskare. Att äta mindre kött exempelvis borde inte vara något problem. Lars J Nilsson påpekade att vi på 70–80-talen i Sverige åt hälften så mycket kött som vi gör idag, så det finns ingen anledning att tro att vi inte skulle kunna lägga om vår diet igen, menade han.

Statsvetarna Roger Hildingsson och Johannes Stripple talade om det klimatpolitiska läget och om för- och nackdelar med individualiseringen av klimatfrågan, nationalekonomen Fredrik NG Andersson om en klimatvänlig omställning av ekonomin och Cecilia Holm, professor i molekylär cellbiologi,(LU Futura) talade om den täta kopplingen mellan mat, klimat och hälsa som har blivit allt mer uppenbar. Hon kommenterade två stora rapporter som nyligen gjorts på temat.

Det blev ett mycket intressant samtal med många spännande frågor – om geoengineering, höghastighetståg, Falsterbonäsets framtid, problemet med att ”klimatskamma” och varför frågorna klimatskepticism, kvinnoförakt och främlingsfientlighet verkar hitta grogrund i samma politiska läger.

Roligt att notera såväl forskarnas som journalisternas stora intresse för kunskapsutbytet. Ett levande samtal mellan akademi och media är viktigt. Vi ser fram emot många fler.

 

Upplägget för Futurasamtalet på Sydsvenskan den 10e juni var liknande med några justeringar i vilka forskare som deltog: 
Markku Rummukainen, professor i klimatologi , Max Åhman, forskare miljö och energisystem.  Johannes Stripple, statsvetare samt Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi.   
 

mars 11, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Framtidsfrågor får en egen vecka

Häromdagen fattade rektor beslut om att en Framtidsvecka ska bli ett årligt inslag i universitetets publika verksamhet. 350-årsjubileets vetenskapsveckor blev en positiv erfarenhet och det är med dessa i åtanke som universitetet nu ska samlas till en ny gemensam populärvetenskaplig vecka. I år infaller veckan den 14- 20 oktober. Då kommer det att bjudas till paneldebatter, föredrag, rundabordssamtal mm med framtiden i siktet. Målgruppen är, precis som under jubileets vetenskapsveckor, allmänhet, studenter och anställda. 

Varje framtidsvecka ska ha ett undertema. I år blir detta:

Omställningar – Vilka måste vi göra? Vilka vill vi göra? Och vilka vill vi helst slippa vara med om?

LU Futura deltar inte bara med programpunkter utan också i själva redaktionsarbetet. Den 26 mars har vi vårt första redaktionsmöte tillsammans med Carin Nilsson från Samverkansinitiativen, Ann-Katrin Bäcklund från Pufendorf, vice rektor Bo Arhén samt Patrik Amsellem från Skissernas. Tills dess hoppas att vi att vi fått in bidrag från samtliga fakulteter. Vi ser fram emot programpunkter om omställningar som det redan idag talas mycket om – exempelvis om energi, klimat eller arbetsmarknad. Men vi hoppas också på programpunkter från oväntat håll. Det kan handla om omställningar som är potentiella, omvälvande eller osynliga. Eller historiska – vilka omställningar har gjorts genom historien och vad lär dem oss idag?

Läs mer här

mars 9, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Framtidens språk – vilka är hotade och vilka är på frammarsch?

2019 är det internationella året för hotade ursprungsspråk. Av världens 6-7000 språk riskerar nästan hälften att vara utdöda vid seklets slut. Men vad är det som gör att vissa språk hotas och att andra går framåt? Och vilka språk är på frammarsch i Sverige? Jag intervjuade språkforskarna Niclas Burenhult och Jonas Granfeldt (från LU Futura) och fick svar på många frågor, men inte alla. Bland annat hade jag velat veta mer om huruvida och i så fall på vilket sätt vi ser världen genom det språk vi talar. Betyder språket vi använder något för hur vi uppfattar världen?

Jonas Granfeldt säger att han tror att språket har ”viss betydelse” för hur vi ser på världen och att han gärna hade sett mer tvärvetenskaplig forskning med kognitionsforskare, beteendevetare och lingvister på det här området.
Jag håller med, det hade varit intressant. Läs intervjun här

 

mars 1, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad kännetecknar en akademisk tankesmedja?

Det finns dem som undrar hur LU Futura i egenskap av en akademisk tankesmedja skiljer sig från andra tankesmedjor. Ordet tankesmedja kopplas ofta ihop med opinionsbildning eller en viss åsiktsinriktning och som universitet driver vi ju självfallet inte en viss politisk linje. I den mån vi har en särskild agenda så är den att vi menar att de mest betydande framtidsfrågorna inte går att närma sig ur ett enskilt perspektiv utan kräver bred tvärvetenskap. 

Därmed inte sagt att vi inte vill att vår kunskap ska få betydelse i samhället och ligga till grund för väl avvägda politiska beslut. Och självklart påverkar vi genom de ämnen som vi väljer att arbeta med. När LU Futura-gänget under hösten har diskuterat framtidsfrågor har vi inte kunnat eller velat bortse från två frågor med särskilt stor påverkan på mänskligheten: klimatet och arbetslivet. Klimatet för att det handlar om mänskligheten grundläggande villkor. Och arbetslivet för att det spelar så stor roll för våra liv och för att vi redan nu kan se en framtid där jobb försvinner och tas över av datorer samtidigt som vi lever längre och förväntas arbeta längre.

En annan stor fråga som börjar ta form ligger oss som lärosäte särskilt varmt om hjärtat, nämligen framtidens lärande. Hur omsätter vi det vi idag vet om inhämtning av kunskap i praktisk pedagogik och hur kommer det att se ut under kommande decennierHur kommer framtidens studenter att se på vetenskaplig kunskap, och vilka behov kommer de att ha? 

När vi inför uppstarten av LU Futura såg oss om vid andra lärosäten så hittade vi ingen exakt motsvarighet till vad vi vill uppnå. Inom universitetsvärlden finns många framstående tvärvetenskapliga institut. På nära håll har vi Pufendorfinstitutet och internationellt finns bland annat Max Planck-instituten, ofta med naturvetenskaplig inriktning. Andra starka centra är CRASSH i Cambridge och TORCH i Oxford som liksom nystartade CIRCUS i Uppsala fokuserar på samhällsvetenskap och humaniora. Dessa institut och centra innehåller vanligen framtidsfrågor, men de står sällan uttalat i förgrunden för verksamheten. Det sedan decennier väletablerade Institutet för framtidsstudier vid Stockholms universitet är undantaget, men även där är det i första hand forskningsprojekt som ska bedrivas och verksamheten tar inte formen av tankesmedjearbete och samverkan står heller inte i fokus.

Såsom universitet hyser vi ett mycket högt förtroende. Enligt 2018 års förtroendebarometer (Medieakademin), toppar vi listan över samhällsinstitutioner som svenska folket har förtroende för och ligger på tredje plats totalt (efter Systembolaget och IKEA!) Detta förtroende måste vi inte bara förvalta utan också utnyttja till att vara en mötesplats där tankar kan mötas och alla frågor ställas. Som en av medlemmarna i universitetets kulturråd sa när vi häromveckan presenterade vår verksamhet för dem: Det finns ett särskilt värde av en universitetsförankrad tankesmedja eftersom man vet att den inte är i någons sold.

 

 

 

november 15, 2018

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

LU Futura-samtal #1: Skånsk klimatomställning

Det allra första LU Futura-samtalet ägde idag rum i Hörsalen på Pufendorfinstitutet inför en 50-hövdad skara av särskilt inbjudna skånska politiker, miljöstrateger, studenter, tjänstemän och företagsrepresentanter. Fokus låg på den senaste och kanske mest betydelsefulla i raden av rapporter från FN:s klimatpanel (IPCC, Intergovernmental Panel of Climate Change), den så kallade 1,5-gradersrapporten.

På plats fanns vår LU Futura-medlem Markku Rummukainen, professor i klimatologi och svensk representant i IPCC. Särskilt inbjudna att delta i panelen var också Caroline Fredriksson Hallin från avdelningen för teknisk vattenresurslära vid Lunds universitet, och Christer Ljungberg, vd för Trivector och expert på hållbara transportsystem.

Från vänster Markku Rummukainen, Caroline Fredriksson Hallin, Christer Ljungberg och moderator Lynn Åkesson.

Markku inledde med att beskriva huvuddragen i rapporten, som författats av ett 90-tal forskare från hela världen och har sin kunskapsbas i ungefär 6000 publicerade vetenskapliga artiklar. Den globala uppvärmningen är i nuläget cirka 1 grad Celsius i jämförelse med förindustriella nivåer, men vi närmar oss snabbt 1,5 grader. Rapporten beskriver vad det betyder om vi lyckas stoppa den globala uppvärmningen vid 1,5 grader i stället för 2,0 grader.

Om vi ska ta med oss någonting från IPCC-rapporten, menade Markku, så är det att en halv grad spelar mycket stor roll när det gäller effekter och risknivåer. Ett talande exempel är att vid 1,5 grader försvinner exempelvis mellan 70 och 90 procent av världens korallrev, jämfört med över 99 procent vid 2 grader.

Men vilken betydelse har då klimatförändringarna för Skåne? I sitt inlägg tog Caroline Fredriksson Hallin upp frågan om vad som händer med Skånes kust när havet stiger. Hon framhöll att det händer betydligt mer med vår kust än övriga Sveriges eftersom Skånes kustremsa till stor del består av sandstränder. Sandstränder är känsliga eftersom de är dynamiska och utsatt för konstant erodering. Här finns en översvämningsrisk redan idag, men då havet stiger till följd av klimatförändringarna kommer det att krävas omfattande åtgärder. Caroline efterlyste en nyorganisering av kustskyddsarbetet i Skåne. Ansvaret behöver exempelvis flyttas upp från enskilda fastighetsägare till kommunnivå om den långsiktiga planeringen ska komma till stånd.

Christer Ljungberg hade flera uppmaningar till skånska kommuner, varav en var att styrning bör ske med mål i stället för med prognoser. En annan var att sluta planera för ökad biltrafik och ändra normen för resande. Vi har i stort sett samma bilnorm idag som vi hade för 50 år sedan. Vi är alltså inbyggda i vissa beroenden. Eftersom vi haft kännedom om problemet med fossilbränsle och utsläpp i snart lika lång tid utan att något väsentligt har hänt med transportsektorn kan det nu vara hög tid att ersätta morötterna med piskor. Ingen hållbar utveckling går för närvarande så fort som vi skulle önska – eller så fort som de måste gå. Christer ville också se skånska kommuner gå före när det gäller hållbara transporter, och han önskade därutöver aktivt lobbyarbete för att få tillbaka nattågen mellan Köpenhamn och den europeiska kontinenten.

I den livliga diskussion som följde togs även andra aspekter upp såsom exempelvis risken för extremväder, klimatförändringarnas effekter på folkhälsan vid längre växtsäsong, inklusive ändrade förutsättningar för allergiker, och behovet av att drastiskt minska vår konsumtion. Att allt hänger samman blev tydligt för oss alla åhörare. Klimatfrågans komplexitet kräver komplexa åtgärder. Och, som IPCC-rapporten framhåller: Det är inte omöjligt att begränsa uppvärmningen, men det kommer att krävas aldrig tidigare skådade gemensamma ansträngningar i ett långtgående globalt samarbete!

Cirka 50 personer kom för att lyssna på det första LU Futura-samtalet idag den 9 oktober.

Detta var den första LU Futura-samtalet i vad vi hoppas blir en serie spännande samtal på olika aktuella teman. Introduktionerna av Markku Rummukainen, Caroline Hallin och Christer Ljungberg spelades in och kommer att finnas tillgängliga här på bloggen och via vårt Twitterkonto snart. Håll utkik!

oktober 9, 2018

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Gänget är på plats och diskuterar framtidsutmaningar

Nu är skutan sjösatt! Under våren har Lynn och Marie på fakulteternas förslag intervjuat ett antal forskare. Ett härligt gäng har vaskats fram, en forskare per fakultet. Tillsammans ska vi bygga upp tankesmedjan.

Det känns lite som att bryta ny väg medan vi går; det finns gott om tankesmedjor men i de efterforskningar som vi har gjort har vi inte hittat några som bygger sin verksamhet på den breda tvärvetenskap som står till buds här vid LU.

De två gånger vi har träffats har intensiva samtal förts kring vilka som är framtidens stora frågor. Några inte helt otippade ämnen är klimat, framtidens arbetsmarknad och demografiska förändringar såsom en åldrande befolkning och stora folkomflyttningar. Det är förstås frågor som redan ligger på många forskares bord. För Futuragänget gäller nu att ta sig an frågorna på ett sätt så att de gynnas av tankesmedjans tvärvetenskapliga sammansättning. Hur skulle exempelvis en framtid utan fossila bränslen påverka kön, klass, fattigdom, privilegier, arbetsmarknad, människans identitet mm?

En annan kanske mindre tippad framtidsfråga som diskuterades var språket. Vilket språk vi använder verkar enligt forskning ha betydelse för hur vi tänker. Vad innebär det då att hälften av världens 7000 språk beräknas vara utdöda år 2100? Vad vinner och vad förlorar människan på att vi börjar tala alltmer lika varandra, med färre lokala skillnader?

Utbildning och bildning var också en framtidsfråga som många i Futurateamet återkom till. Den är nära sammankopplad med hur man når ut med forskning och hur man ska förvalta det förtroende som akademin fortfarande har.

Inom universitetsvärlden talas ofta om ”samverkan med det omgivande samhället”. Bland vissa ämnen, som medicin exempelvis, finns ett omättligt begär efter forskarna och deras kunskaper. För annan forskning finns inte samma sug. Några Futuraforskare berättade om hur svårt det kan vara få till stånd samarbeten med vissa myndigheter, som inte omedelbart ser nyttan av, eller som inte anser sig ha tid med trevande samarbeten med akademin.

LU Futura har som mål att vara en motor för formuleringen av samhällsrelevanta framtidsfrågor. Ska vi lyckas med detta måste vi slipa på våra metoder för att nå ut och även se till att relevanta samarbetspartners utanför universitetet hittar in.

Ulrika

september 16, 2018

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar


Äldre inlägg
Secured By miniOrange